350 mil bort

Jag kan inte förtsåt att jag är så långt bort från sverige. Från ljuva stockholm. Från mina vänner. Min mamma. Mina systrar. Hemifrån!
Jag saknar hemma...
Jag kan inte fatta att jag aldrig mer ska tillbaka. och att det här är hemma nu.

Den här kvällens outfit



Pfff. Jag hade glömt den här tröjan. Fick den av syster i juni, köpt på indiska. Har inte haft på mig den en enda gång men satan vad snygg den är till brännan. På bilden ser den blå ut men egentligen är den mer lila.
Har den till jeansshorts och bruna peep toes.
Nu ska jag uuuuuuuut. Thessaloniki är halvfullt igen. Äntligen!

Du är min hjälte för du vågar vara rak



Min vackra syster åkte tillbaka hem till sverige igår och lämna mig ensam här i grekland.



Då tröstköpte jag dessa skor



och den här stickade saken



Den här klänningen köpte jag för kanske två veckor sen. Men den är så fin och jag har konstigt nog glömt visa upp den, så den förtjänar en helbild på sig kanske till och med ett helt inlägg. Den är vacker som en dröm.

Igår var jag i himlen,idag lever jag inte



Igår hade jag namnsdag och var omringad av folk som jag älskar - och som älskar mig minst lika mycket tillbaka. i dag känns allting värdelöst, dagen är helt värdelös, jag vill att den ska ta slut nu. Jag vill bara sova bort den, jag orkar inte mer. Förstår inte hur allting kan vara så underbart ena stunden och hur allting kan ändras från sekund till sekund.

Jag vill åka och bada men ingen med bil vill va med mig



Jag har hela dagen försökt klura ut hur jag ska ta mig tillbaka till mykonos. och caprice för den delen. Jag vill bara hoppa in i bilden, har aldrig smakat godare coctails. Men jag är fast här i stan, stan thessaloniki som dessa dagar även ses som en spökstad. Känns som om det bara är jag kvar här. Det är den 15aug,solen är som varmast vilket gör att storstadsfolket tar sig till halkidiki för att bada, man orkar helt enkelt inte vara kvar i den här värmen. dessutom har halva grekland namnsdag (inkl jag) det borde vara någon sorts nationaldag, trots det sitter jag här i spökstaden och undrar vad fasen jag gör här. helt ensam. Det är lika sorgligt som det låter. Den här tiden, för exakt sedan var jag nog världens lyckligaste människa utan några bekymmer och med det största leendet på läpparna. Nu sitter jag och bloggar. för ingen? för mig själv? varför?

Jag vill ha sommar 12 månader om året



Syros!



utsikt över syros.



min vän från båten



glass på stranden är lika gott som det låter



På väg till Mykonos



någon gata i Syros.



Dans på stranden



och dans på Guzels soffor



slutar i att jag tar av mig klackarna och lånar hans flip-flops. Hans fötter blev svarta måste jag säga



Poker efter maten


ÅK,ÅK, ÅÅÅÅÅÅÅK till mykonos. Jag älskar det stället.Du med! Fast det vet du inte än!

The time of my life

Jag var bortrest i en vecka. Syros och Mykonos.


söndag i stan




jag var kvar i stan denna helg. och hade kul.

RSS 2.0